-Jag tycker att väldigt mycket handlar om yta. Men det är sånt jag går igång på. Hur kan vi få människor att bli intresserade av ett land som Burundi? Som många knappt vet var det ligger, funderar Sofia och fortsätter:

-Jag har alltid varit intresserad och nyfiken av det som händer i världen. Jag tycker också att det är väldigt orättvist. Jag är född i Sverige och har haft alla möjligheter att välja mitt liv. När jag var ung var det helt självklart att kunna välja att gå på universitetet, starta eget företag, bli frilansjournalist eller jobba för Sveriges Radio. Likväl som jag själv kunde välja min man och att vi ville ha barn, reflekterar hon. 

Hon har satt sig ner på en parkbänk i närheten av Nackareservatet i Stockholms Söderort. Löven på träden har lätt börjat skifta från sommar till höst. Vi kommer in på rörelse, naturens effekter på hennes egna välmående och friheten att kunna vakna till en morgonrunda längs Söderbysjön. 

-Jag bor precis vid Nacka-reservatets gräns så jag har hela skogen bredvid mig. Jag använder verkligen naturen för min träning. Jag simmar och åker skridskor på våra sjöar, tränar i ett utegym där vi bor och åker längdskidåkning i spåren om vintern. Jag längtar alltid ut efter frisk luft och gillar att se årstidernas skiftningar i naturen. Jag går väldigt mycket på lust och njutning när jag tränar. Innan frukost – när det är tyst ute, springer jag runt sjön och tar jag ett morgondopp efteråt. Det är riktigt livsnjutning för mig. Jag älskar att vara utomhus så mycket som möjligt under hela året och trivs inte att sitta så mycket i kontorsmiljö, men det är ju mitt jobb så det blir väldigt mycket tid inomhus. Jag cyklar till jobbet året om och på lunchen försöker jag promenera, bada, eller springa. Även om jag inte brukar springa lopp så blir jag väldigt sporrad när man springer tillsammans. Man vill ju prestera och lägger in en extra växel när man väl är där – även om motion för mig är kopplat till hälsa och välmående med målet att vara så rörlig som möjligt resten av livet, säger Sofia.

I Sofias liv skulle man kunna säga att skiftningarna är lika innehållsrika som våra årstider. För det är när är hon reser till länder där människor inte har samma möjligheter, frihet eller villkor som hon på nära håll och med egna ögon – slås av att många kvinnor och flickor inte har rätten att bestämma över sitt eget liv och att det många gånger är andra människor, i synnerhet män som bestämmer över deras egen kropp.

-Det finns så många sidor av ett land och genom åren har jag försökt berätta för människor i Sverige om det som är oväntat. 

Det finns en fara i enbart berätta det som är misär, menar Sofia och berättar att hon genom journalistiken drivs att istället försöka hitta det som är gemensamt för oss alla. För alla – har vi varit förälskade, nervösa inför första skoldagen eller ledsna av sorg. 

-Det finns så mycket som är gemensamt, även om man bor i ett land som är drabbat av krig, epidemier eller fattigdom. Nyckeln är att få folk att förstå det och vilja bry sig, säger Sofia. 

Hon har besökt Sierra Leone i Västafrika efter ebolaepidemin, rest till olika katastrofområden, varit i Filippinerna efter en tyfonen Haiyan och i Nepal efter den stora jordbävningen 2015, som lämnade efter sig enorma konsekvenser. Det som har slagit henne när hon har träffat människor som lever i områden som ofta drabbas av naturkatastrofer eller andra humanitära kriser – är deras oerhörda styrka att resa sig och komma tillbaka. Hon har sett människor själva röja, plocka bort skräp, husfasader, träd som rasat och hon ser människor som själva tar ansvar över sitt eget liv.

-Man kan bara föreställa sig hur förkrossad och handfallen man skulle vara själv. Det är en sån aha-upplevelse. När man har förlorat allting och kanske också familjemedlemmar, är människorna ändå så fruktansvärt starka och kan resa sig.  

Hon återberättar en av förra höstens resor med Plan International som gick till Togo, ett litet land i Västafrika. Togo är ett konservativt, religiöst land med hälften kristna och hälften muslimer. Det blev en resa som för alltid kommer att ligga henne nära hjärtat. Togo, berättar Sofia är ett betydelsefullt exempel på hur det går att skapa förändring och att dialog och goda argument ofta ger en större förståelse för mänskliga rättigheter och just i detta fallet, barnäktenskap. Sofia var på plats tillsammans med lokala kollegor som kan språket och vilka lättare kan inge ett förtroende för den lokala befolkningen och dess ledare.  

-Vi träffade präster och imamer som har ett enormt stort inflytande på människor i landet. Plan Internationals arbete handlar om att nå alla grupper i samhället –    byledare, lärare, rektorer, föräldragrupper men också ungdomsgrupper där vi informerar både tjejer och killar kring frågor som barns rättigheter och inte minst de negativa konsekvenserna kring barnäktenskap och tonårsgraviditeter.  Det utgör en otroligt stor risk för flickor, vars kroppar ännu inte är utvecklade . Det har också varit så otroligt att se förändringen i Togo, och skiftningarna från att se flickor dö i svåra förlossningar till att idag så existerar knappt barnäktenskap alls i de områden vi arbetar. Barn får nu vara barn och flickor behandlas med större respekt. Det var som att hela samhället hade hittat en bättre balans, avslutar Sofia.